Stenklassifikation
Patofysiologi - symtom
Diagnostik
Indikationer och tidsperspektiv för behandling
Behandling av sten i njuren
Behandling av sten i uretären
Utredning för patienter med njurstensbildning
Medicinsk behandling av patienter med stensjukdom
Dokumentinformation
Mer information finns i
State of the Art - Njursten
Patientinformation - Njursten
En noggrann stenklassifikation är nödvändig för att kunna välja rätt behandlingsalternativ och för att kunna jämföra resultat mellan olika behandlingsstrategier. Stenar kan därvid klassificeras antingen efter stenlokalisation och stenbörda eller efter sammansättning. För att kartlägga stenlokalisation och stenbörda bör antalet stenar, storleken på största sten samt stenlokalisation registreras. Vad gäller sammansättning brukar njurstenar indelas i 4 huvudgrupper:
De vanligaste symtomen vid njursten är smärta, hematuri samt infektion. Upptill 90 procent av alla symtomgivande uretärstenar har rapporterats kunna avgå spontant. Risk för njurskada föreligger om en uretärsten orsakar uretärobstruktion under längre tid, 2-3 veckor. Risken för njurskada ökar mycket kraftigt om uretärobstruktionen är förenad med infektion (mindre än 1 dygn).
Urografi med tomografi ger i regel adekvat information. För att påvisa icke röntgentäta konkrement måste ultraljud och datortomografi göras. Ultraljudsundersökning är ej en tillförlitlig metod för att utesluta avflödeshinder.
Alla njurbäckenstenar och korallstenar skall behandlas. Vidare bör alla symtomgivande stenar, som ej bedömes kunna gå spontant, behandlas. Kombinationen uretärobstruktion och infektion med feber kräver akut insatt antibiotikabehandling följt av avlastning (uretärkateter alternativt nefropyelostomikateter) inom några få timmar. Riktad antibiotikabehandling skall alltid ges vid känd infektion och/eller infektionssten. Antibiotikaprofylax bör ges vid PCNL och uretäroskopi.
70-80 procent av alla njurstenar kan idag behandlas med ESVL. Vid större stenar, 25-30 mm, kan kombinationsbehandling med PCNL övervägas alternativt enbart PCNL. Öppen operation kan övervägas i sällsynta fall av korallsten.
Alla uretärstenar kan idag behandlas med ESVL in situ oavsett lokalisation. En förutsättning för detta är dock stötvågsmaskin med god röntgenlokalisation. Maskiner som använder ultraljud för stenlokalisation kan användas för behandling av proximala och eventuellt distala uretärstenar. Övriga stenar måste först reponeras till njuren för att kunna behandlas med dessa maskiner. ESVL in situ medför stenfrihet i 80-90 procent av fallen. Uretärstenar kan även behandlas framgångsrikt med uretäroskopi. Den stora fördelen med uretäroskopi är snabb stenfrihet. Öppen operation vid uretärsten tillämpas i någon enstaka procent av alla fall, då ESVL eller uretäroskopi misslyckats och vid särskilt stora stenar.
Stenanalys skall utföras åtminstone en gång hos varje patient. Patienter med komplicerad stensjukdom (tätt recidiverande stenar och stenar som krävt kirurgisk åtgärd) bör alltid utredas vad gäller riskfaktorer.
Alla patienter bör rekommenderas ett rikligt vätskeintag (urinvolym större än 2 l/dygn). Kända medicinska riskfaktorer, exempelvis gikt, hyperparathyreoidism och enterisk hyperoxaluri skall behandlas. Vid samtidig sten och infektion måste båda behandlas.
Hos patienter med calciumstenbildning, där någon bakomliggande orsak ej påvisats, kan profylaktisk behandling med tiazid alternativt citrat övervägas i specifika fall. Dietära råd rörande intaget av oxalat och calcium kan vara motiverade men endast vid förhöjd oxalatutsöndring eller då en påvisad hypercalcuri kan sättas i samband med dietära excesser. Dessa patienter bör även undvika ett alltför stort intag av animaliskt protein.
| Institution: | SUF |
| Titel: | Njursten |
| Dokumentdatum: | 2000-07-14 |
| Publiceringsdatum (Internet): | 2000-08-21 |
| Version: | 3.0 |
| Publiceringshistorik: | Version 2.0 publ. 970506 Version 1.0 publ. 961029 |
| Personlig huvudman / Huvudexpert: |
Grenabo, Lars Docent, verksamhetschef Verksamhetsområdet för Urologi Sahlgrenska universitetssjukhuset 413 45 GÖTEBORG Grabe, Magnus Tiselius, Hans-Göran |
| Dokumenttyp: | Kliniska riktlinjer |
| Diagnos (ICD9): | 592 |
| Diagnos (ICD10): | N20 |
| Åtgärdskod (ICD9): | 6004, 6008, 6013, 6094, 6095 |
| Åtgärdskod (ICD10): | KAE, KAT, KBE, KBT |
[an error occurred while processing this directive]